.

Tillbringade fredagskvällen inne i vallarummet och med lite tips från Felix nere i verkstaden blev det bra. Sen drog jag till vasaloppsstarten och köpte nya skidkläder då jag plötsligt inte ville åka i mina fotbollskläder längre.

 

Vi gick upp tidigt på morgonen så var där i god tid vilket gjorde att jag gick in i min startfållan så fort den öppnade och fick en bra startplats. När Bella och Rasmus (mina supportrar/chafförer) släppte av mig sa jag att det nog skulle ta mig runt tre och en halv timme att åka. Vädret var på topp, solen sken, det hade varit en kall natt och temperaturen låg på några minusgrader. Perfekta förhållande på alla sätt, både för snön och motivationen.

Första två kilometrarna känndes långsamma och jag trodde inte att det hade gått så snabbt, men måste ha kollat fel på klockan. Men sen när första uppförsbackarna var gjorda började jag komma in i rytmen och det rullade på riktigt bra. Såg ganska snabbt att jag låg bra till med tiden mot mitt mål jag satt innan säsongen startade, under tre timmar. Så ett litet hopp väktes i mig och jag fick energi att fortsätta hålla samma takt. Första milen flöt på riktigt bra.

Andra milen var nog jobbigast. Efter Hökberg (första vätskestoppet) kommer några nedförsbackar, en där det svänger samtidigt. Så spåren där va inte jättebra och jag har inte världens bästa balans. På det ramlar en tjej i spåret brevid mig så jag blir distraherad och tappar balansen vilket gör att två stycken efter mig också ramlar. Snacka om dåligt samvete, men det var bara att resa sig så fort man kunde och fortsätta vidare. Som tur va så blev det dagens enda fall för min del.

Halvvägs till mål började musklerna kännas på riktigt och då gick det upp och ned hela vägen till mål. Körde på och lite då och då la jag mig bakom någon lite långsammare än mig och vilade några hundra meter innan jag körde på igen. Kilometer 19 och 20 var nog jobbigaste, som tur var kom Eldris och andra vätskestationen efter 21 km. Två glas blåbärssoppa, ett glas energidryck, ett glas vatten, en bulle och ett sms till Bella (visste inte om dom hade koll på att jag körde snabbt) senare hade jag lite mer energi att köra sista 9 kilometrarna. 

Sista milen gick bra. Visste att jag hade marginal till tre timmars målet och sista biten vet man mentalt att det inte är så långt kvar vilket gör det lättare. Körde på och lyckades hålla samma takt hela vägen. Sista kilometern gick lite långsammare och energi för att trycka ned skidorna hårt fanns knappt så jag bokstavligt talat hängde på stavarna i uppförsbackarna. Men jag körde på hela vägen över målsträcket där Bella och Rasmus stod och hejade. Helt slut och överlycklig gick jag tillsist imål på 2:49:02!!!

1:15 bättre än förra året!! Är sjukt nöjd med min insats, trots att väderförhållanderna (spåren) och tekniken var mycket bättre än förra året kunde jag aldrig tro på att det skulle gå så fort när jag stod på startlinjen.

Kan ju säga att jag har träningsvärk i benen idag, det va jobbigt att köra bil, när jag skulle lyfta foten från bromsen till gasen.. :P