.

Förra helgen var jobbig men ändå fin på ett sätt. Jag var i Sverige för att vara med på farfars begravning. Såklart väldigt många tårar men ändå en hel del skratt när vi mindes tillbaka och hörde tal om farfars liv. Jag har väldigt nära till tårar (storgråta) och klarar inte av att samla mig tillräcklig för lyckas hålla ett tal så här kommer några av mina minnen från farfar.

 

Som många sa så var farfar otroligt omtänksam. Han var inte ordens man men genom sina handlingar visade han kärlek och jag tänkte dela två minnen kopplade till de. När jag och min bror var små tyckte vi att det var jobbigt att skala kokta potatisar (tycker fortfarande det och kokar aldrig potatis själv). Mamma och pappa tyckte såklart att vi var tillräckligt stora och skulle göra det själva men farfar ställde alltid upp där på söndagsmiddagarna. Det kan ha varit för att han inte orkade höra oss klaga men jag tror att det var ett av hans sätt att visa omtanke för oss.

 

Ett annat starkt minne jag har är av farfars stora kärlek och omtanke till farmor. Farmor hade opererat höften tror jag att det var. Hon hade legat på sjukhus men var nu hemma med hemtjänst och farfar som hjälp. Jag kommer inte ihåg ifall jag hörde det själv eller ifall någon berättade det för mig men en kvinna från hemtjänsten hade sagt att farmor hade sån tur som hade farfar. Han hjälpte till mer än alla andra hon hade stött på och därför kunde farmor klara sig mycket mer utan hemtjänsten än de flesta andra som var i samma läge. De minnet har påverkat mig mycket och varit en förebild för hur man visar kärlek och tar hand om dom man håller kärt.

 

Tillslut vill jag berätta om det finaste som farfar har gett mig. Han har gett mig en underbar släkt och visat hur mycket det betyder för honom och nu även för mig. Som ni alla vet så var släktböckerna farfars favoriter. Jag kommer ihåg första gången som jag bläddrade i dom, jag vet inte om han precis hade köpt dom eller om det bara var att jag aldrig hade tänkt på de förrut. Jag satt i kökssoffan i Pellpers och bläddrade och följde släktträdet bakåt i tiden. Jag hade väldigt roligt åt att farfars farfar hette Jonas Jonsson och att de sedan minst 4 generationer bakåt i tiden också hette Jonas Jonsson. En historia som jag har berättat flera gånger för mina kompisar. För mig har farfar genom att ha koll på släkten åt alla möjliga håll, visat hur mycket just släkten betyder. Ett sista minne är att farfar alltid ställt upp och varit med på både juldans runt i huset och tidningsleken (även när han på slutet inte hade den bästa reaktionen), två traditioner som jag tyckte var väldigt viktiga när jag var mindre.

 

 

Två bilder som för mig känns mitt i prick på vem farfar var!

 

Tack för all omtanke, alla minnen och för att just du har varit min farfar! Jag saknar dig redan!